Intervjuer

July 17th, 2011

Intervju med Young Guns ”Lite självförtroende är viktigt för att lyckas”

young guns interview gustav wood gosia machaczka 2

Gosia träffade Young Guns sångare Gustav Wood och pratade med honom om hur de har förändrats på ett år, deras tid på All Time Lows turné, vilket helvete det var att spela in första skivan och hur de kommer att undvika det med det andra album.

Hur känns det att vara tillbaka i Sverige?
Det känns underbart! Sverige är ett av våra favoritställen att spela på. Sverige var ett av de ställen som var riktigt trevliga mot oss redan från början. Människorna är underbara, allting är fantastiskt här. Vi älskar Sverige och Skandinavien allmänt så det känns bra att vara tillbaka.
Vi har varit i studion, drev oss själva till vansinne, spenderade varje minut av varje dag på att skriva låtar, argumentera och slänga vissa idéer. Saker som man måste göra när man skapar ett album.
Därför känns det bra att spela några konserter, vi kommer vara lite rostiga men det är helt okej, haha.

Vad kan du berätta om ert nya album?
Inte mycket, haha. Allt jag kan säga är att vi verkligen utmanar oss själva att skriva någonting speciellt. Jag kan tänka mig att alla band försöker alltid att göra det, men det fanns en viss känsla med vårt första album… att vi var väldigt tursamma. Vi hade möjlighet till att lägga en bra grund och vårt andra album är en chans att bygga på det och göra det speciellt.

Är soundet annorlunda?
Vi kommer inte att bli ett helt annat band, men vi vill fortsätta att utvecklas och mogna. Jag menar, även från EPn till vårt första album hade vi utvecklats. Så vi vill fortsätta med det och bli ett bättre band. Vi kommer inte uppfinna hjulet på nytt, men vi kommer göra någonting speciellt inom våra gränser.
Så antingen kommer vi misslyckas totalt eller så kommer det bli riktigt bra.

Har ni något tema i era sångtexter som på ert första album?
Nej, inte den här gången. När det gäller låttexter, försöker jag vara lite mindre personlig och mer universell nu. Jag är glad att jag gjorde första skivan så personlig som den var, och det är nog anledningen till att människor kände sådan gemenskap med den, men jag vill inte göra det igen.

Varför inte?
Jag vill vara känd för mer än så. Första skivan är väldigt mörk och det gillar jag, men det finns mer av mig och mer av oss som band. Vi vill hålla saker intressanta för oss själva.
Men jag tenderar att skriva lite mörkare saker utan att tänka på det, så det kommer säkert sluta med mörka texter ändå, haha. Men jag kommer försöka hålla det allomfattande och mindre om mig, mig och mig. Det är målet.

Var hittar du inspirationen?
Det är svårt när det kommer till låttexter. De personliga texterna kommer naturligt till mig, jag tänker för mycket och därför är det lätt för mig att skriva om sådant. Därför vill jag utmana mig själv genom att inte göra det.
Jag försöker att hitta inspirationen genom att läsa mycket, lyssna på ny musik och jag försöker att hitta ett nytt perspektiv. Så just nu läser jag jävligt mycket och det är den största inspirationskällan.
Förutom det lyssnar jag mycket på musik som inte är rock, som Lady Gagas nya skiva.

Känner du att det senaste året har förändrat er?
Ja, definitivt. Vi har haft så många olika nya upplevelser, vi har sett så många nya saker, varit på så många nya ställen. Det är svårt att inte bli förändrad av det. Jag tycker att vi har blivit ett bättre band, jag tror att vi har lärt oss mycket, vi fungerar på ett annat sätt och jag tror att vår inställning har ändrats. Vi har alltid varit väldigt ödmjuka och tacksamma för allt. Det är viktigt men du kan komma till en punkt där du är så ödmjuk och tacksam att du börjar känna som att du inte förtjänar allt det du har uppnått. Lite självförtroende är viktigt för att lyckas. Så den nya versionen av oss är mer stolta över var vi är och vilka vi är.
Vi har lärt oss mycket, definitivt, det mesta vi har lärt oss om är oss själva. Vi har lärt oss vilka vi är som band och vad vi vill göra.

Vilken är den sämsta spelningen ni någonsin haft?
Oj, vi har haft många sådana, haha. När vi började spela i UK var alla våra spelningar dåliga. Men man måste börja någonstans.
Första spelningen vi någonsin fått, ja… då var vi det sämsta bandet ever. Seriöst, vi var sååå dåliga! Jag hade aldrig sjungit i ett band förut och visste inte vad i helvete jag höll på med, det gör jag inte nu heller, haha.
Jag minns en spelning när vi spelade på en pub för gamlingar och vår scen var precis framför deras bord. De satt och åt deras söndagslunch medan vi spelade som väldigt dåliga rockstars. Kvinnornas toalett var precis bakom scenen så om de skulle in var de tvungna att gå genom scenen.
Det är roligt, vi har gjort många coola grejer och spelat på många stora festivaler men jag får alltid flashbacks till de tidigare spelningar som den jag berättade om.
Men varje band måste ha några dåliga spelningar, det är hur du hanterar det, lär dig av det och växer som gör dig till ett bättre band.

Och vilken är den bästa spelningen ni har haft?
Vi har varit på turné med All Time Low, i Europa och UK, tyvärr var vi inte i Sverige. Vi avslutade den turnén på Brixton Academy och det var förmodligen de bästa spelningar vi gjort. Jag växte upp med att gå dit och se band spela, så det var kul. Men vad som var ännu roligare, förutom stället, var responsen vi fick från publiken. Vi var första bandet uppe och publiken var helt galna. Det kändes som om det var vår headline show, vilket självklart inte var fallet, för när All Time Low kom upp på scenen blev publiken ännu mer galna, haha.
Men det var en speciell känsla vi fick där, vi började som sagt med att tro att vi bara var lyckligt lottade men där kände vi; ”Vi har någonting här, någonting speciellt”.

Hur var tiden med All Time Low?
Det var de bästa grabbarna ever! Har du träffat dem?

Ja, det har jag.
Alla?

Nej, bara Alex och Jack.
Åh, man måste träffa alla för att förstå! De är så roliga, riktigt coola och schyssta killar. Vi blev faktiskt ganska nära vänner med dem, vi gjorde Kerrang turnén med dem och sedan sprang vi på varandra på olika spelningar och festivaler. Och de tog sig alltid tid att komma och hälsa på oss, frågade hur vi mådde… Och när de skulle på Europa turnén mailade de oss personligen och undrade om vi ville följa med dem på den.
Vi gick ut med dem och hängde som vänner, det var faktiskt den bästa turnén vi gjort. Showerna var grymma, vi hade kul tillsammans, Yellowcard var också med oss… Så definitivt den bästa turnén vi har gjort och de är schyssta killar. Jag har hört människor prata skit om dem och då har jag försvarat dom direkt.

Vad är det mest ”rockstar” du har gjort?
Haha, jag tror inte att vi är så rockstar av oss. Vi har varit på Kerrang Awards och de är alltid helt sjuka. Förra året hamnade jag på ett hotellrum med killarna från Good Charlotte och killarna från Lostprophets. Det var en mer eller mindre en typisk hotellrums-fest och Benji från Good Charlotte visade alla deras nya skiva. Vi drack, pratade och jag tänkte ”Hur fan har det här blivit mitt liv?”. Det var ganska coolt och ganska rock’n’roll på ett sätt. Om jag hade varit ett barn och fått veta att jag skulle göra någonting sådant när jag blir äldre skulle jag bli ganska upphetsad över det.
Men när det kommer till knark, alkohol och fester vill jag nog påstå att vi uppför oss ganska väl.

Vem är den coolaste kändisen du har träffat?
Slash. Vi träffade honom på Download, väldigt snabbt men ändå. Han är en legend. Vi såg honom spela den dagen också. Jag såg Guns’n’Roses utan Slash, de var coola dom också men han är ändå coolast.
Jag träffade även Slipknot, de är coola… Och många andra faktiskt, men han vinner över alla.

Vad är det värsta som har hänt er som band?
Vi har haft tur faktiskt, den nervösa delen av mig tror att det värsta kommer i framtiden. Men vet du vad, att spela in vårt första album var på väldigt många sätt underbart men även förjävligt. Vi hade inga pengar och ingen tid på oss. Vi spelade in den i en liten studio i västra London. Det var stressfullt, vi satt två dagar i rad, skrev och spelade in låtar i ett litet rum utan fönster och utan luftkonditionering. Vi höll på att bli galna! Vi sov på golvet och det var ganska äckligt. Vår producent blev riktigt sjuk och blev lite döv under den tiden, vilket inte är speciellt bra när man har hans jobb.
Det var faktiskt en mardröm, han lånade olika saker för vår inspelning och det kom några gangsters och försökte säga att det var deras. De hotade honom och sa att de skulle döda honom, hans flickvän gjorde slut med honom för att han var borta… Det var sjukt, ett helvete med andra ord.
Allt som allt var den här skivan värd det, men jag är glad att vi spelar in den nya skivan i Thailand istället.

Vad vill du uppnå innan du dör?
Jag vill känna att jag har åstadkommit någonting betydande, att jag har ett värde och att jag efterlämnar någonting. Jag ser bandet som en chans för att uppnå det.
Jag vill få det här bandet att fungera, jag vill vara stolt över det. Jag vill inte känna att jag har förstört bandet för att jag inte arbetade tillräckligt mycket.

Lyssnar du på någon artist som du älskar men skäms över?
Ja! Jag lyssnar på många dåliga artister, haha. Jag älskar Girls Aloud till exempel, haha.

Beskriv varje bandmedlem i Young Guns med ett ord.
John är sur, Simon är vansinnig, Frazer är eftertänksam, Ben är komikern för att han är alltid den som står i centrum och skämtar mycket och jag… Underbar. Haha nej, jag är nog virrig.

Vad gör dig förbannad?
Idiotism. Inte människor som rentav är dumma, utan människor som inte lyssnar och visar sin ignorans.

Vad är din mest värdefulla ägodel?
Förmodligen min motorcykel. Jag köpte en motorcykel för någon månad sedan och det är den första sak av något större värde som jag kunde köpa. It’s my pride and joy!

Vad är din största fobi?
Kackerlackor! När jag var liten växte jag upp med min ensamstående mamma, hon skulle gå på universitetet så vi flyttade till hennes campus. Eftersom många fattiga familjer bodde i området, inklusive min egen, så var det vanligt med kackerlackor där. Man kunde hitta dem i sängen, de kunde komma ut ur väggarna i köket och det var ett helvete. När jag växte upp stannade rädslan kvar, jag tror att det bara är för att jag var så ung.
Varje gång jag ser en kackerlacka blir jag paralyserad, så jag skulle aldrig vilja gå i närheten av en, röra eller hålla i en kackerlacka.
Vår producent var i Thailand innan med ett annat band och när vi pratade med honom berättade han att det finns dubbelt så stora kackerlackor där. Och då började jag överväga om jag ens skulle med dit, haha.

Det var alla frågor jag hade, vill du tillägga någonting?
Jag vill bara säga att även fast vi bara börjat så har Europa alltid mottagit oss väl. Det har varit en underbar resa hit och många frågar oss när vi kommer komma tillbaka. Just nu spelar vi in en skiva, vilket är vår prioritering men vi kommer tillbaka med turné i Europa. Vi kommer tillbaka till Sverige, så snälla vänta på oss och glöm inte oss. Vi älskar Stockholm och ser verkligen fram mot att återvända dit!


About the Author

Gosia Machaczka




0 Comments



Be the first to comment!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *