Intervjuer

July 15th, 2011

Intervju med Underoath ”Vår musik är skapad för att få människor att tänka efter”

underoath interview

Gosia intervjuade gitarristen Timothy McTague innan Underoaths spelning på Peace & Love. De pratade om byten av bandmedlemmar, vad de vill förmedla med sin musik och att de inte längre är ett kristet band.

När kom ni till Sverige?
Igår faktiskt, vi hann spana in festivalen lite.

Hann ni se några band?
Ja, det gjorde vi. Vi såg ett par, men bäst var ändå Deadmau5, och Atmosphere var fantastiska. Men Deadmau5 är bäst live, utan tvekan.

Vilka hade du tänkt se idag?
Våra vänner i Architects ska vi se, The Strokes kommer vara bra… Sedan får vi se om det finns något annat intressant, jag har inte hunnit kolla genom alla band.

Vad tycker du om Sverige?
Det är fantastiskt, vi älskar Skandinavien! Vi har varit här ett par gånger och det har alltid varit underbart. Vädret är ju sjukt! Det blir aldrig mörkt här, det är galet!

Vad föredrar du, spelningar på klubbar eller på festivaler som denna?
Båda är bra på grund av olika anledningar. På festivaler är det som en stor community, man känner alltid någon och träffar ofta vänner. På klubbar är det mer intimt med publiken.

Förut besktrevs ni som ett kristet band, hur är det nu?
Vi är inte det längre. Vi började som ett kristet band men nu har alla olika syn på saken. De flesta av oss är fortfarande kristna men vi känner att om man ska kalla sig för ett kristet band så måste verkligen alla tro och så är det inte nu i dagsläget. Vi vill inte påtvinga det på andra. Vissa i bandet har lite annan syn och åsikter nu och det är lugnt.

Och var står du nu?
Personligen är jag kristen, men jag vill inte att det här bandet ska sprida kristendomen. Jag vill träffa människor, inspirera dem och ge dem någonting att uppskatta och kanske ändra deras liv. Men jag vill inte göra det genom religion, utan genom musik. Men om någon skulle bli mer inspirerad av kristendomen och kan på något sätt se gud i vår musik… ja, då är det bara fantastiskt.
Jag tror på att alla behöver finna sin plats i någonting spirituellt, jag tror att alla känner att det finns någonting större än oss. De vet bara inte vart och vad. Jag tycker att det är en viktig resa, någonting man borde göra och inte bara vifta bort tanken. Många struntar i den tanken, står upp, går till jobbet, dricker, går på bio och slösar bort sitt liv. Livet borde handla om tankar, känslor… och då kommer den spirituella frälsningen.
Vår musik är skapad för att få människor att tänka efter. Det är mycket vi borde tänka på i livet, som gud, vad de gör med sina liv och allting däremellan.

Ni har bytt bandmedlemmar flera gånger och jag undrar hur det har påverkat er sound?
Det påverkade vårt sound väldigt mycket, när nyckelmedlemmar lämnar bandet så är det en stor utmaning. Det finns både positiva och negativa sidor av sådant. När vår trummis Aaron lämnade bandet kändes det ovant men sedan kom vår nya trummis Daniel och inspirerade oss otroligt mycket. Vi provade på nya saker och det var verkligen på tiden.

Kan du berätta om Daniel, er nya trummis, hur kan kom in i bandet?
Han har varit vår vän i nästan tio år. Han spelade i bandet Norma Jean och deras musik är grym. Vi har turnerat med de flera gånger och kom bra överrens. Så det var en enkel resa när Aaron lämnade bandet, Daniel var den första vi ringde och han sa direkt ja. Han kom och repade med oss, jammade och började skriva musik med oss. Allting klickade mellan oss, det var riktigt coolt.

Nu när Spencer är den enda som sjunger, påverkar det er liveshow?
Nej, Spencer sjunger allt men jag tar all backup så vi utelämnar ingenting. Spencer sköter det riktigt snyggt nu när han sjunger, skriker och allt.

Hur känns det nu utan Aaron, ni har ju varit tillsammans i bandet i flera år?
Det känns underbart. Aaron var duktig på det han gjorde, han är en riktigt duktig musiker, men det funkade inte på ett personligt plan. Vi bryr oss mer om gemenskapen än ”aja, han kan i alla fall spela låtarna riktigt bra”. Han fungerade varken med oss eller med fansen, så det var skönt att kunna gå vidare.

Känns det som att ni alla klickar nu?
Nej. Men vi respekterar varandra.

Det låter inte speciellt övertygande, tror du att ni kommer byta fler bandmedlemmar?
Jag vet inte, sådant är svårt att förutse.

Hur känner du för din plats i bandet?
Jag hoppas på att vara i Underoath så länge bandet existerar och att skapa musik med de bandmedlemmar vi har nu. Men vi börjar bli gamla och växer isär, vi förändras. Vi blir mognare.

Ert nyaste album känns mognare men också väldigt mörk…
Ja, definitivt. Vi är mycket mognare nu och dessutom är vi alla på ett mörkt ställe. Eller, om man säger så här, det är lättare för oss nu att berätta om mörka känslor och släppa dem. Därför hamnar de på skivan. Men vi hoppas samtidigt att skivan är mer rörande, att många kommer vara känslosamma när de lyssnar på den. Jag gillar inte band som bara får dig att gunga lite på kroppen, sjunga med lite och sedan glömma låten. Jag vill att folk ska få gåshud istället! Jag vill att folk ska känna gemenskap.
Som Deadmau5, showen var grym, men jag kände ingen gemenskap. Jag blev inte inspirerad till att skapa någonting. Men sedan såg jag M.I.A. och njöt verkligen av hennes set, hennes kultur och hur passionerad hon kändes. Det var grymt. Senare såg jag Atmosphere och det var den bästa showen den dagen, man kände verkligen att hela bandet ville vara där. Man kände att de behövde vara där, att de trodde på det de gjorde och att deras publik kände gemenskapen med bandet.

Känner du så på era spelningar?
Jag vet inte, jag spelar ju och inte står med i publiken…

Ja, men du kan ju känna av om det finns gemenskap mellan er och dem?
Ja, nej… inte riktigt. Jag förstår vad du menar och håller med, men jag tycker inte att det går att känna efter när man står på scenen. Jag kan inte göra det i alla fall. Men man träffar fansen ibland, får meddelanden på twitter och liknande… då berättar de att de känner gemenskap så jag antar att vi gör rätt.

Tar ni er tid för att läsa meddelanden på twitter och liknande socialnätverk?
Ja, det gör vi. Tyvärr inte så mycket som vi borde men vi försöker så mycket vi kan och har tid för. Man kan läsa fantastiska historier om människor som går igenom olika saker och säger att vår musik underlättar deras väg.

Finns det någon speciell historia som du minns och kan dela med dig?
Vi träffade en kille som hade cancer och fick genomgå en nio timmars lång operation. Han behövde vara vaken under hela tiden, det var någonting med hans hjärna. Han sa att enda sättet för honom att genomlida operationen var att spela en av våra skivor på repeat. Han sa till oss att han levde tack vare oss.

Vill du tillägga någonting?
Jag vill bara tacka för den här intervjun och jag hoppas på att vi kommer återvända hit snart.

Text: Gosia Machaczka
Foto: Julian Lagerberg


About the Author

Gosia Machaczka




0 Comments



Be the first to comment!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *