Festivalbloggen

June 20th, 2014

SWEDEN ROCK FESTIVAL 2014

s_DSC1240

Jag anlände till Sweden Rock på torsdagen och hade en riktigt stressig dag. Första intervjun jag gjorde var med Black Stone Cherry. Killarna var lite trötta men efter någon minut fick jag igång dem och vi satt och skrattade oss genom andra delen av intervjun och då märker jag att min diktafon strular och helt plötsligt är hela filen med intervjun borta. Riktigt, riktigt dålig början på dagen med andra ord! Men jag återhämtade mig och ställde några frågor på Rob Zombie och Alice Cooper presskonferenser som ni kan se här på sidan! Senare gjorde jag även intervju med Alter Bridge och den filen ska vara hel, så ni kommer kunna läsa den snart.
s_DSC0722

På torsdagen bjöd BLACK STONE CHERRY på en energisk spelning och fick med sig hela publiken. Gitarristen Ben Wells var den som tillförde mest energi på scenen, han spring ut på rampen, slängde med sitt instrument och såg till att publiken sjöng med honom. Dock blev det lite för mycket för mig när de körde igång trumsolot som passar in bättre på deras headline-spelningar.

ROB ZOMBIE bjuder alltid på fantastisk show och även denna gång blev jag inte besviken. Det blev en galen fest på Sweden Rock och skräcken stod i centrum. Rob Zombie och hans band var verkligen på topp och det enda jag tyckte drog ner hela upplevelsen är faktum att det var så ljust ute. Det blir lite svårare att leverera riktig skräck i dagsljus, men annars var det en riktigt grym spelning!

s_DSC1426
Har man sett ALICE COOPER tidigare så vet man exakt vad man kan förvänta sig att se. Grym teatralisk scenshow är något han är välkänd för och det var exakt vad publiken på Sweden Rock fick uppleva. Vi fick höra många fantastiska låtar och jag kan redan nu säga att jag faktiskt längtar efter att få se Alice Cooper igen.

Fredagen började jag med intervju med Skillet, mycket trevliga människor som bjöd på sin allra första spelning i Sverige. Jag hoppas verkligen på att de kommer tillbaka snart och har eget gig.
Senare var det dags för W.A.S.P. presskonferensen med Blackie som handlade väldigt mycket om religion, nästan lite för mycket om ni frågar mig. Efter den presskonferensen hann jag även göra intervju med de roliga och stiliga killarna i Heaven’s Basement. Direkt efter bjöd Black Sabbath på väldigt kort presskonferens där de inte bjöd så mycket på sig själva. De verkade mest trötta och ointresserade om jag ska vara ärlig och på min fråga om de tänker släppa fler skivor sa de bara att man aldrig ska sluta hoppas. Väldigt oklart svar om ni frågar mig, men nu kan jag i alla fall skryta att jag har ställt fråga till Black Sabbath, haha.

KVELERTAK spelade på största scenen och även fast det är roligt att deras popularitet växer hela tiden så kändes det ändå som att det blev lite för mycket för bandet. De gjorde allt för att få med publiken och stundtals lyckades dem. Nästa gång skulle jag nog hellre se dem på mindre scen, där det är lättare att få kontakt med åskådarna.

s_DSC1581
Jag har sett HEAVEN’S BASEMENT förr och jag tycker att de har alltid helt fantastisk energi, så var den även den här gången. Däremot måste jag säga att jag har sett de göra bättre spelningar. Jag undrar om det inte var scenen som var problemet. Med deras energi skulle de förmodligen behöva stå på en scen i en klubb eller på en större scen på festivaler.

W.A.S.P. bjöd på alla deras klassiker och BlackieLawless visade att han fortfarande har det som krävs för att Sweden Rock-publiken ska bli galen. Däremot förstår jag inte varför festivalen tog bort strömmen under Blind In Texas då bandet fortfarande hade några minuter kvar på sig? Dåligt!
s_DSC1852
Jag är nog inte den enda som såg BLACK SABBATH spelning som festivalens höjdpunkt. Det är ett band jag alltid velat se, men aldrig tidigare fått chansen. Mäktigt är det rätta ordet att beskriva spelningen. Magiskt är ett annat ord som funkar fint i sammanhanget. Storartat. Fantastiskt. Ja, ni förstår vad jag försöker säga här. Att få se Tony Iommi spela hans riff live är en upplevelse utan dess like. Ozzy Osbourne gjorde allt han kunde för att hålla publiken igång. Han spring, hoppade och skrek som vanligt ”I can’t fucking hear you” och ”Louder!”, något vi är vana vid. Det är ett helt underbart avslut på dagen.
Jag och mitt sällskap beslutade oss för att fira den fantastiska dagen i VIP-baren som var fylld av alla olika människor, från branschfolk till artister.

s_DSC2058På lördagen intog BILLY IDOL den största scenen och det märktes att han visste vad publiken ville höra. Första tanke som slog mig var att Billy och hans band var tighta men kanske lite väl rutinerade. Å andra sidan är Billy 58-år gammal nu, som han själv nämnde under spelningen, och ändå bjuder han på många klädombyten, slänger flera signerade prylar till publiken och verkar faktiskt njuta av att stå på scenen. Och även fast jag gillar den punkiga stilen mer på honom så verkar publiken älska hans dansband-liknande låtar och det är väl det enda viktiga. Jag fick ju ändå höra mina favoriter som Rebell Yell, White Wedding och Dancing With Myself.

Danska VOLBEAT har alltid varit ett mysterium för mig. Samtidigt som jag förstår att det finns publik för dem så förstår jag inte hur de kan ha blivit så stora att de faktiskt är headliners på Sweden Rock? Något känns fel där. Och jag tror att bandet undrar själva hur de har kommit dit, för att de väljer fortfarande att spela flera låtar av andra större band. I år hade de även med sig fyrverkerier och pyro, vilket känns också lite väl för dem. Det är verkligen ett band jag varken kan prisa eller dissa. För mig är det i alla fall väldig huvudakt dagen efter Black Sabbath. Men å andra sidan finns det få band som skulle kunna slå det gänget.
Sweden Rock Festival 2014 blogg 2
Sweden Rock 2014 var en riktigt fin upplevelse med många fantastiska band, underhållande människor och roliga presskonferenser. Det har varit både stressigt och roligt, men jag åkte hem med nya glada minnen och trevliga bekantskaper. Jag har sagt det förr men jag tänker upprepa mig varje år; det är den trevligaste festivalen i Sverige. Säg vad ni vill om hårdrockare, men de är hur gulliga som helst. Hittills har ingen festival kunnat överträffa stämningen på Sweden Rock!

Text: Gosia Machaczka
Foto: Gosia Machaczka & Johannes Isaksson


About the Author

Gosia Machaczka




0 Comments



Be the first to comment!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *