Festivalbloggen

June 8th, 2012

Sweden Rock Festival 2012 – Dag Två

huvudbild

Den här dagen var lite kaosartad, om man ska uttrycka sig milt.
Allt började med intervjun med Rival Sons (som ni kommer få läsa på sidan senare), väldigt trevliga och sköna grabbar! Men den blev så klart försenad (som alltid, jag är inte förvånad eller irriterad på sådant men det gör ett tight schema ännu svårare att hålla) så jag missade Imperial State Electric på grund av det och senare även presskonferens med Steel Panther på grund av intervjun med Sepultura (även den kommer läggas upp på sidan).
Den enda intervjun som var i tid var med svenska Sabaton.

Rival Sons var underbara att uppleva live. Det var en i publiken som sa ”Äntligen lite äkta rock” och jag måste hålla med om det. De kör på sin 70-tals stil och jag diggar det! Sångaren rör sig riktigt snyggt och även fast han ser lite vilsen ut (det kan ha varit solen?) så kompenserar han stort med sången.
Bandet är så mycket bättre live än på skiva och det är ett gott tecken!
Det är kanske inte så konstigt att publiken bestod mest av lite äldre människor, men jag önskar verkligen att fler i min ålder skulle få upp ögonen (och öronen) för den typen av musik.

Valet mellan Steel Panther och Sepultura, som spelade samtidigt, var svår. Det förstnämnda är, enligt mig, ett av de skönaste banden där ute i musikvärlden, men samtidigt brukar jag alltid vilja se banden jag intervjuar.
Till slut vann Steel Panther och jag stod där i publiken och sjöng med till deras obscena texter.
Jag trodde att jag hade sett allt man kan se på scenen, men jag hade så fel. När bandet började välja ut de slampigaste tjejerna i publiken kunde jag inte låta bli att skratta. Om någon sa ”Take her, she looks like she likes sucking cock” så skulle jag överväga ett tag om det verkligen är värt att gå upp på scenen när man behandlas så.
Det visade sig i alla fall att bandet hade rätt när det kom till tjejernas lösaktighet, vi fick se två par tuttar precis innan de skulle gå ner. Jag blev mest chockad över andra paret av bröst, för att den tjejen verkligen njöt av uppståndelsen kring henne och vände sig åt alla håll så hela publiken fick en bra titt på hennes stoltheter.

Sebastian Bach var energisk, slängde med micken, headbangade, sprang, hoppade och klättrade på scenen. Man kan inte säga något annat om honom än att han verkligen är passionerad. Det syns att han älskar vad han gör och publiken älskade honom lika mycket, om inte mer.
Publiken överaskades även med gästartisten Dee Snider som hjäpte Sebastian avsluta spelningen.

Sista bandet vi såg idag var Soundgarden. Jag kan inte påstå att det är min typ av underhållning. Jag har absolut ingenting mot de rent musikaliskt, men när det kommer till scenuppträdanden så klickar det inte. Det är något som saknas, speciellt om man ser bandet efter den färglada och laddade Sebastian Bach.
Nej, uppträdandet av Soundgarden kändes monotont, tråkigt och lite deppigt ibland.

Text: Gosia Machaczka
Foto: Johannes Isaksson


About the Author

Gosia Machaczka




0 Comments



Be the first to comment!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *