Intervjuer

August 6th, 2012

Intervju med Rival Sons ” Den tidiga Alice Cooper-eran älskar jag, men under 80-talet skapade han bara skit.”

Rival Sons INTERVJU 2012 gitarristen Scott Holiday basisten Robin Everhart och Gosia Machaczka

Gosia träffade gitarristen Scott Holiday och basisten Robin Everhart från amerikanska Rival Sons. L.A. killarna pratade bl.a. om deras kommande skiva, karma och den finaste presenten de fått från en fan. De var dessutom inte rädda att nämna och diskutera andra kollegor i branschen.
De pratade om alla; från Axl Rose som bet sin vakt i låret och Alice Coopers misslyckade album, till Michael Jacksons överproducerade skivor.

Jag träffade de frusna killarna från Rival Sons på Gibsonbussen som stod backstage på Sweden Rock Festival. Det var en regnig och kall dag, något killarna inte ofta får uppleva i sina hemtrakter.

Scott – Det är så kallt här, vi är från L.A. och det här är som vintertid för oss, haha.

Har ni planerat att spana in några band idag?
Robin – Ja, jag ska definitivt kolla på Graveyard.
Scott – Ja, de spelar efter oss så vi ska kolla på dem och sedan… Vem mer är här?
Robin – Sepultura?
Scott – Oh shit, jag vill hellre spana in deras buss, jag tror vi får den senare under turnén, haha. Vi kommer tyvärr missa Soundgarden, de ville jag se!

Imorgon kommer ni spela med Guns N’ Roses…
Scott – Japp, jag ber våra fans om ursäkt, haha! Vi ska leta upp Slash t-shirts under dagen…
Robin – Yeah…
Scott – Jag ville köra på en hel Slash-outfit men alla säger att det skulle bli för mycket. Du vet, hatten, håret… jag borde kunna köpa allt jag behöver någonstans här på festivalområdet!
Om de blir arga för att jag klär ut mig så är de ju bara fåniga, right? Och det ger oss mer uppmärksamhet i pressen… haha!

Jag tror att det skulle bli lite riskabelt med tanke på Axl…
Scott – Varför då? Jag är ganska säker att det inte finns något i vårt kontrakt som säger att vi inte får klä ut oss till Slash, haha.

Så ni är inte direkt stora fans av Guns N’ Roses?
Scott – Jag är en enorm fan av Guns N’ Roses, förmodligen den största i bandet. Jag tror inte Jay bryr sig ett skit om dem, han har aldrig gillat dem. Robin gillar vissa låtar, du vet ”Welcome to the Jungle” och liknande. Jag älskade dem när jag var yngre, det var liksom ”Thank you God for delivering ” Appetite for Destruction”!”. Jag gjorde allt möjligt konstigt skit till musiken på skivan. Du vet, drack, rökte, försökte göra massa dumt och sårade människor…
Jag tycker bara att det är tråkigt att de är borta. Det dummaste man kan göra som ett band är att bråka och bete sig som att man aldrig kommer att återförenas. När de alla är vid liv, spelar, turnérar, jobbar, spelar låtar som de gjorde tillsammans… Men tänker inte spela tillsammans.

Vad man har hört så är det ju Axl som inte vill återförenas med Slash. Slash skulle väl ställa upp…
Robin – Ja, det är vad pressen får det att låta som i alla fall.

Ni kan ju fråga Axl imorgon, då blir ni säkert hans nya favoriter, haha.
Scott – Hm… jag vet inte, haha. Jag skulle nog få en smäll, han har skapat sig ett visst rykte när det gäller sådant, haha. Jag skulle nog bara hinna höra ”Hur vågar du prata om det med mig?!” innan jag skulle få se stjärnorna, haha.
Robin – Ja, jag har hört att han har bitit sin vakt i låret.
Scott – Haha, va!?
Robin – Japp, han bet en vakt i låret. Han var väl hungrig, haha.

Gillar ni att spela på festivaler? Eller föredrar ni mindre gigar?
Scott – När man spelar på en klubb är man förenad med publiken. Man känner hur de känner, andas, om de njuter eller inte. På en festival är det så mycket svårare, de är längre bort och längre ner… Man vill känna samhörigheten med dem, och vi hoppas att de gör det, men det är mycket svårare att uppnå samma känsla. På en klubb är man i ett symbiotiskt förhållande med publiken, det är intimt och mer personligt.
Jag tror att när större band spelar framför 20 tusen människor, som är där bara för dem, är det lättare att känna samhörigheten. Men vi är inte där än, även om vi får en publik på kanske 15 tusen på en festival så är det oftast svårt att övertyga alla och få dem så engagerade.
Men det är fortfarande kul och det är skönt att få spela utomhus.

Ja, det är väl mindre svettigt, haha.
Scott – Nej, det är svettigare, haha. I alla fall om vi spelar på en solig dag… Vi brukar få spela någon gång under dagen.
Robin – Ja, men idag behöver vi nog inte oroa oss… Det blir nog inte varmt, haha.
Jag gillar dock festivaler, jag tycker att vi är lyckligt lottade som får så varierad upplevelse på turnén. Ena dagen spelar vi på en festival inför tusentals människor och en annan dag spelar vi inför femhundra på vårt eget gig på en klubb.
Scott – Ena dagen spelar vi inför en liten publik, dagen efter spelar vi som förband för Guns N’ Roses… På en arena inför 10 tusen människor. Sedan spelar vi på en festival på en liten scen, efter det på main stage, eller på en båt för kanske hundra människor.
När man blir så stor som kanske Foo Fighters så förlorar man det. De kan inte spela på en klubb inför femhundra människor, för att människor skulle dö. De kan inte spela på små ställen…

Fast de gjorde det ganska nyligen, för ett år sedan. Här i Sverige!
Scott – Jag tar tillbaka allt jag sagt, de kan totalt göra det, haha. Gratulationer till dem och high five till alla som gjorde det möjligt!

Ert nya album ”Head Down” kommer ut i september, vad kan i berätta om den?
Robin – Den kommer låta som Rival Sons… Men ändå vill vi inte göra något vi redan har gjort, så vi försöker tänja på vårt sound och inspireras av många nya saker. Den kommer reflektera ett år av turnerande.
Våra ambitioner var att spela in en skiva som är mer äventyrlig och vi lyckades ganska bra.
Scott – Jay gjorde ett riktigt bra jobb med låttexterna. Han, om någon, har verkligen stor press på sig. När vi jobbar på ett riff så gör vi det tillsammans, ibland kan det bara ta tre timmar för oss att komma på en låt. Jay måste lyssna genom låten, komma på ett tema som passar med känslan som låten förmedlar, skriva intressant låttext och sedan spela in det.
Det är svårt för honom, men han har verkligen gjort ett riktigt bra jobb.

Ni har spelat med många stora band, finns det någon show ni kommer ihåg som riktigt dålig av någon anledning?
Robin – När vi gjorde en show med Alice Cooper, haha.
Scott – Jag gillar stora produktioner, jag förstår mig på allt det där… Den tidiga Alice Cooper-eran älskar jag, men under 80-talet skapade han bara skit. Äkta dogshit, för att vara mer exakt.
Den spelningen vi gjorde med honom reflekterade den eran. Av allt han har gjort så valde han att göra en spelning med alla skitlåtar från 1986?! Det var hemskt.
Robin – Det var en musikalisk teater.
Scott – Ja! Vilket kan vara coolt, men inte med de låtarna. Jag skulle dock vilja hänga med honom, spela golf eller något. Jag har hört att han är en fantastisk människa, vem du än frågar så har de bara positiva saker att säga om honom. Så det är inget personligt… Men jag skulle inte vilja se en till show med honom, jag skulle hellre vilja se AC/DC igen i så fall. De är fortfarande lika fantastiska live som de var för tjugo år sedan!

Om ni kunde återuppliva någon musiker eller band för att se dem spela, vem skulle ni välja?
Robin – Miles Davis. Fuck yeah!
Scott – Ja, jag skulle nog också ta Miles Davis. Eller så kan jag säga det uppenbara… Hendrix.

Har ni några roliga historier om era fans?
Robin – Det händer något galet varje gång vi träffar våra fans…
Scott – De flesta grejer borde vi förmodligen inte prata om, haha.
Robin – Ja, men vi har många fans som åker väldigt långt för att få se oss spela. Det är sjukt att höra att någon från England åker till Polen bara för att se oss!
Scott – Jag har en underbar polsk fan som bygger musikutrustning. Vi packade ut våra grejer vid en klubb, gjorde en grym spelning med galen publik. Det var många galna ungdomar och många vackra kvinnor i publiken, det minns jag väl.
Robin – Det var en lite skrämmande spelning. Scenen var låg och många hoppade upp på scenen, rullade runt, drog ut kablar och tog sönder en till och med.
Scott – Och omklänningsrummet var på andra sidan lokalen, så vi var tvungna att gå genom publiken när vi skulle till backstage området. När vi var på väg tillbaka och jag gick uppför någon trappa hörde jag att någon skrek mitt namn. Jag vände mig och såg hur en kille sträckte ut sin hand med en gitarrpedal. Jag blev glad, tog mot den och tyckte att det var väldigt random av honom att ge mig just en pedal. Precis då såg jag att han hade graverat in hela baksidan med en bild på mig där jag spelar gitarr, datum och kort meddelande ”Thanks for keeping rock n’ roll alive”.
Det var en riktigt grym present!
Robin – Har du den med dig?
Scott – Nej, jag lämnade den hemma. Den är så fin och jag kan inte tro att någon har gjort det för mig… Så jag vill inte förstöra den. Men jag har bilder på den, jag kan visa er dem på min iPhone. Så får ni se att jag inte hittade på allt det här, haha.
Det här är nog min favorit fan-historia. Om någon gör något helt galet och går över gränsen så försöker jag radera det ur minnet. Jag vill inte minnas några fucked up grejer som någon gjort.
Jag sparar plats för bra minnen istället!

Vad är det mest ”rockstar” ni någonsin gjort?
Robin – Vi fick prova på skydiving gratis, haha!
Scott – Innan vi spelade på en utsåld spelning!
Robin – Ja, juste, i Tampa, Florida.
Scott – Någon timme innan showen flög vi upp med några vänner, hoppade från flygplanet och åkte till spelningen. Det var ganska rockstar!
Vi skulle ju kunna berätta hur mycket vi har druckit och festat, men det är ganska lamt.

Vad är det viktigaste ni har lärt er av det här livet?
Scott – Hm…. Duscha när du kan? Även om du inte känner för det, men det finns en dusch i din närhet… Gör det! Va alltid redo för att någon galet kommer hända, ta med dig extra utrustning och lär dig ditt schema. Om du festar måste du veta när du borde sluta och det kan du inte veta om du inte kan ditt schema.

Kan du verkligen ert schema…?
Scott – Ja…
Robin – Haha, det tror jag inte!
Scott – Vadå? Det beror kanske på vad du menar med schema…
Robin – Haha, exakt!
Scott – Nu förstörde du allt, jag höll på att säga något som lät coolt… Men okej, jag vet i alla fall att vi kommer spela på några festivaler de kommande dagar. Annars vet jag inte så mycket mer, haha.

Vilket album var det första albumet du någonsin köpt?
Scott – ZZ Top ”Eliminator”.
Robin – Med mina egna pengar… första gången jag gjorde det köpte jag två skivor. Nirvanas ”Nevermind” och Michael Jacksons ”Dangerous”.
Scott – Jag tror att innan jag köpte ”Eliminator” kan jag ha snott Rush ”2112”…
Det var riktigt lätt att sno kassetter förut. Jag var ingen riktigt tjuv eller så, men det fanns ingen säkring så jag tog kassetten och gick ut. Jag kände mig faktiskt riktigt skyldig efteråt.
Det var en av de tidigaste erfarenheter som övertygade mig att karma inte är ett påhitt.

Du tror alltså på karma?
Scott – Jag tror på karma och har studerat mycket kring det. När jag tittade tillbaka på mitt liv och försökte komma på första gången jag verkligen kände av karma, kom jag på den dagen jag snodde kassetten. Jag kände mig skyldig men gick ändå hem och satte på den. Det visade sig att den var helt förstörd.
Robin – Du borde ha gått tillbaka till affären. ”Ursäkta, jag snodde en kassett här men den funkar inte. Jag vill få en ny”, haha.

Var det sista gången du snattade?
Scott – Nej, haha.

Så du lärde dig ingenting av det egentligen, haha.
Scott – Haha, nej, du har rätt. Jag lärde mig inte mycket.
Robin – Haha, dude! Du lär dig aldrig någonting…

Finns det någon genre som ni inte kan stå ut med?
Scott – Poppunk. Jag menar, punk är motsvarigheten till pop. Punkrock är antipop, det är punkens natur, det är vad det betyder. Det är mot systemet och mot mainstream. Så om du skapar poppunk, skapar du något som borde ta ut varandra.
Men det finns väl band som det går bra för ändå, Green Day har några bra skivor. Fast jag tycker egentligen inte att de är punk längre, utan i mina öron låter det som pop, haha.
Jag skulle nog ändå säga att poppunk i Billie Joe stilen är det värsta som finns bland alla genren.
Sedan gillar jag inte den moderna popcountry. Jag älskar country, men hatar den nya genren popcountry.

Som Taylor Swift?
Scott – Ja, jag antar det. Jag vill inte säga hennes namn egentligen. Hon är en foxy liten brud.
Robin – Och hon läser alla intervjuer om henne också…
Scott – Ja, hon läser alla mina intervjuer också. Vi är ganska nära på facebook, haha. Nej, men de två genren är verkligen skit.
Robin – Allt som är överproducerat är skit. Vilket pop ofta är.
Scott – Vad säger du om Michael Jacksons album ”Bad” då? Den var överproducerad!
Robin – Nej, det var den inte! Den var prefektproducerad.
Scott – Haha!

Är du en superfan av Michael Jackson?
Robin – Absolut! Vem gillar inte Michael Jackson?! Jag älskar Prince också.
Scott – Prince om någon är överproducerad, dude!
Robin – Nej, jag håller inte med. Låt mig ha min egen åsikt.
Scott – De flesta soloartister är överproducerade. Väl producerade, men definitivt överproducerade, haha.

Eftersom du kan ert schema Scott, kan du berätta för mig vad ni har för planer för resten av det här året?
Scott – Haha! Vi är fullbokade, vi ska filma musikvideos, släppa skivan, turnera, kanske göra remix med någon… Vilket är lite halvt hemligt just nu. Jag vill lära mig breakdance, köpa nya solglasögon, få ett par skräddarsydda boots och fixa en mohawk, haha.
Nej men seriöst; vi kommer komma tillbaka till Sverige, vänta på oss!

Text: Gosia Machaczka
Foto: Johannes Isaksson


About the Author

Gosia Machaczka




3 Comments



  1. Anna

    De verkar inte ha några problem att nämna kända namn och säga vad de tycker… men Taylor Swift är de rädda för? :P


  2. ELLENPELLEN

    DE ÄR GRYMMA!!! Såg de på SRF för första gången och blev helt till mig!
    Skön intervju!!!



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *