Intervjuer

July 15th, 2011

Intervju med Korn ”Man måste ta chanser, det är vad människor kommer komma ihåg dig för”

korn interview gosia machaczka munky

Gosia träffade Munky, gitarrist i Korn, under Metaltown och ställde några frågor om turnélivet, hur man får deras uppmärksamhet på en spelning samt planer och förhoppningar inför framtiden.

Hur är livet på turné?
Livet på turné kan vara mycket roligt och underhållande. Det kan vara vad du vill att det ska vara, faktiskt. Det kan vara som en snuskig fest, med många groupies, alkohol och knark. Eller så kan man göra det till någonting annat, vilket jag har försökt att göra det till de senaste åren.

Men du har upplevt det förstnämnda…
Ja, allt det jag precis rabblat upp. Du skulle inte ens tro mig, jag menar, det finns saker jag inte ens kan berätta för dig. Det har varit vilt men nu är jag är mycket äldre och måste försöka hålla mig i skick. Jag joggade imorse till exempel, innan det började regna. Man börjar bli gammal, haha. Jag behöver hålla mig i god form.

Vad är det sjukaste du har sett under alla de åren?
Det var ett fan i USA, så klart, en grabb som kom till en signering vi hade. Han tog med sig en död tvättbjörn som han ville att vi skulle signera. Vakterna slängde ut honom och vi pratade ett bra tag om hur sjukt det var.
Senare på kvällen hade vi en spelning och där står han, längst fram med sin döda tvättbjörn. Han stod hela spelningen och viftade med den, haha. Det var en av de sjukaste grejer jag har sett.

Vad gör era fans för att få er uppmärksamhet under en spelning?
De viftar mycket med händerna och tröjor, skriker våra namn…

Men finns det någonting som fungerar? Jag vet att det är svårt att se enskilda individer när det är en stor publik.
Ja, definitivt, det har du rätt i. Jag måste faktiskt säga att vinka brukar fungera. När jag står på min sida och spelar brukar jag försöka se vilka som står framför mig. Någonting som alltid får min uppmärksamhet är när någon pekar mittfingret, haha. Man blir lite förvånad först och försöker se vad det är för person som känner så, haha. Men sedan när man ger de uppmärksamhet ser man att de inte har någonting mot dig egentligen, de flesta gör det bara för att de vet att man får en reaktion på gesten.

Ni har varit ett band i nästan 20 år…
Ja, vår första skiva kom ut 1994 men vi blev ett band 1992.

Ni har förändrats under de åren, men man känner alltid igen ert sound i låtarna. Hur var ni när ni började?
Musiken har definitivt förändrats och utvecklats sedan vi började. När jag lyssnar på våra två första album låter det som jävligt arga ungdomar som lever och andas för inget annat än bandet. Vi bodde tillsammans, vi gick repa tillsammans, vi spenderade våra pengar på instrument och tid i replokalen.

Känner du fortfarande igen dig i de ungdomarna?
Ja, det gör jag. Definitivt. Jag ser fortfarande dessa element och personligheter i Phil, Jonathan och mig. Dessa element hör jag fortfarande i musiken men samtidigt är vi också väldigt olika. Det är därför vi är unika som ett band, att vi har kommit fram och bestämt tillsammans hur vårt sound och stil kommer att vara även fast vi gillar olika stilar själva.

Ni är kända för era olika samarbeten med olika artister, senaste samarbetet är med Skrillex. Hur fick ni idén att arbeta med honom?
Jonathan har jobbat mycket som DJ och är väldigt inne på electronic dance musik. Han visade oss dubstep och jag hade hört någon låt innan som jag snubblade in på det eftersom jag var inne på dance rock just då. Han vidgade min horisont och visade mig den typen av musik. Han började spinna idéer om att blanda ihop ett hård sound med dubstep och vi bestämde oss för att testa.
Med ”Remember Who You Are”, som vi gjorde för nästan två år sedan, skalade vi bort allt och återvände till bandets rötter. Och nu kände vi att det var roligt, men vad händer näst? Vi ville pusha oss ännu längre och prova på saker vi inte hade gjort innan. Vi försökte återupptäcka oss själva.
Det är lite vad vi gjorde i början på vår karriär, vi tog metal och hip-hop och mosade ihop de två olika stilar, haha. Och nu gör vi det igen, vi tar metal och blandar ihop det med dance, electronic, dubstep och jag skulle vilja säga att det finns en viss del av industrual i musiken också.
Vi försöker öppna nya kreativa kanaler i våra hjärnor, för som artist vill du alltid hitta nya vägar. Om du var en målare som bara målar med svart hela tiden så skulle det vara monotont, man vill lägga till fler färger. Det är exakt vad vi försöker göra, expandera vår färgpalett.
Man vill alltid se vad mer man kan göra och hur långt man kan ta det. Man vill inte utelämna det du är känd för, men man vill även tillfredställa sig själv på en kreativ plan.

Känner du dig tillfredställd med det nu?
Ja, det är jag, väldigt tillfredställd. Vi hade samma känsla av rädsla när vi spelade in ”Follow The Leader”, för det var så annorlunda jämfört med våra två första album. Vi hade mer kommersiellt sound, låten ”Got The Life” som hade lite av disco beat och jag minns att jag tänkte ”Jag vet inte om hardcore publiken kommer gilla det här, hoppas de gör det”. Och senare visade den sig bli en av våra största låtar. Människor förstod det och diggade det. Man måste ta chanser, det är vad människor kommer komma ihåg dig för.

Om du kunde göra en låt med vem som helst, död eller levande, vem skulle du välja?
Jag skulle vilja skapa en låt med Jimmy Page. Han tänker och lever musik och han ser det på ett annorlunda sätt. Sedan är han en av de bästa gitarristerna enligt mig.

Du sa förut att du joggar och försöker hålla dig i god form, gör du någonting speciellt innan du ska upp på scenen?
Ja, det gör jag. Jag brukar stretcha och köra lite yoga-liknande grejer på en sådan yogamatta, haha. Men det är ingenting lugnt och mediterande om du tror det. Jag sätter på musik för att komma igång och ladda upp med energi. Slipknot brukar fungera utmärkt för sådant eftersom deras musik är aggressiv, melodisk och har alla element jag letar efter i musik. Slipknot är ett av mina favoritband.
Jag behöver all stretchning för att jag är 41 och kroppen är inte vad den brukade vara. När jag är på scenen glömmer jag att jag är 41 och försöker spela som om jag är 22… och det är ett problem! Då får jag stretcha ännu mer dagen efter, haha.

Vilken är den bästa showen ni någonsin haft?
Framtiden får utvisa, den har fortfarande inte ägt rum, haha. Jag vill fortfarande ha en världsturné med enorma, utsålda arenor. Jag såg U2 i Australien för ungefär halvår sedan och kände ”Wow, det här är vad jag vill”. Jag tycker att det är bra, för man ska ha någonting att längta efter.

Tror du att du kommer bli tillfredställd när ni uppnår det?
Nej, jag tror att det är människans natur att sträva efter mer. Det finns i vårt DNA att vi alltid vill uppnå något bättre. Vi ser tillbaka på saker, reflekterar över året som har passerat och kan inte tro hur mycket vi har vuxit sedan dess.
Jag tror att det är likadant med vår musik, vi har kommit långt under de här 20 åren.

Vad är den största missuppfattningen om er?
Det måste vara att föräldrarna tror att vi är jävligt onda, haha. Den hårdare musiken får alltid en etikett, att den är ond och de som skapar den likaså. Men det är kanske bara vi amerikaner som är så trångsynta, eftersom vi är en paranoid nation. Vi tror att allt och alla är ute efter att ta oss och våra barn, haha.
Så den största missuppfattningen är nog att vi är onda. Det är vi inte, vi är goda människor som försöker skapa konst på ett sätt vi gillar.

Vad är era planer för närmaste framtiden?
Vi har några datum i Asien, bland annat i Japan. Förhoppningsviss kommer vi hjälpa till att samla in pengar för de som drabbades av jordbävningen. Det är verkligen underbara människor, med helt underbar kultur. De är så vänliga, väluppfostrade och deras traditioner är väldigt fina och de håller hårt i dem, vilket jag gillar. Men samtidigt är de väldigt framåt och moderna. När du går runt i Tokyo så känns det som år 2050.
Senare kommer vi spela på ett par ställen vi aldrig varit på, som Hawaii, och andra utspridda spelningar i USA. Samtidigt kommer vi att arbeta på vår skiva.

Vad kan du berätta om den?
Vi kommer experimentera med electronic musik, dance… I alla fall en låt med dubstep, men du vet, dubstep är här och nu. Det är coolt men man måste tänka efter och vara lite försiktig för att inte ta med för mycket av sådant. Det är någonting som kommer försvinna och vi vill ha låtar med lång livstid. Jag tror inte någon har gjort det bättre än Nine Inch Nails eller Sting. Låtar som han har skrivit och som har gjort honom kända har lång livstid, det kommer alltid vara klassiker. Även de nyare låtar har den perfekta balansen mellan electronic, industrial och har allt som jag önskar vår band. Han är en bra förebild, underbar låtskrivare och duktig businessman.

Känner du honom?
Jag har träffat honom några gånger, ja.

Har du någonting du vill säga till era svenska fans?
Jag vill bara tacka för att de har varit så lojala. Man kan inte prissätta lojaliteten och jag vill bara att de ska veta att jag uppskattar det.

Text: Gosia Machaczka
Foto: Patrik Boyton


About the Author

Gosia Machaczka




One Comment



  1. Fredrik K

    så jävla bra



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *